en realists memoarer

Har tillbringat största delen av helgen i Kristianstad med Fredrik.
Tack Johan för en underbar helg!
Goda middagar, filmmys och utflykter i trakterna runt kristianstad, helt underbart!


Har ett lov framför mig nu, what to do?




I close my eyes, I sip some wine `cause only then my sight gets clear

Jag dog idag.
Det känns lika konstigt varje gång.

Jag tog mig en tur ner till Höllviken i ett försök till lite återupplivning.
När klockan var halv sju slog jag mig ner i bänken vid havet.
Jag tänkte pricka in solnedgången, men det visade sig att jag kom alldeles för tidigt.
Efterhand som solen närmade sig vattnet passerade det par bakom mig som var där, kanske enbart för att se solnedgången och få lite tid för sig själva.

Som mest såg jag nio flygplan som bildade olika mönster i den klarblå himlen.
Nio flygplan med olika destinationer och i sin tur säkert över tusen människor med tusen olika destinationer.
Fastän att bilarna är rätt nära så stör de inte konstigt nog, sinnena har inte tid med att hålla koll på det med.
Långt där borta ser man öresundsbron utan ett tecken på rörelse.

Jag satt på bänken en timme (lade mig ner och sov en stund med) men det kändes som minst fyra.
Man brukar säga att det vackra är kort och det är det givetvis också. Men denna timmen kändes som sagt som
en evighet. Kanske var det för att jag frös det mesta av tiden. Men jag hade inte hjärta att gå därifrån.
Ingen glädje utan sorg - Inget vackert utan lidande...

Jag förundrades över skådesplet framför mina ögon. hur solen helt oberört döck ner i vattnet för att sedan helt försvinna. Precis som om den aldrig gått upp.

Jag kom att tänka på det att när man har sex med någon man tycker om  - oavsett om det är med en hjärtevän eller inte så går tiden otroligt fort. Det känns som att man inte riktigt hinner med tiden. Men sanningen är den att det är världen som inte hinner med det älskande paret.


Ja meningen med livet. Man skq aldrig ställa sig frågan. Det är när man ställt sig frågan som man misslyckats med svaret.


Var sak har sin tid - first things first



För att citera Timon och Pumba, kom att tänka på den här biten av "Lejonkungen" innan idag.

"och om han nu blir kär ikväll, ja det ser så ut.
Dom glada dar vi haft tillsammans,
e utan tvekan slut"

Jag har inte alltid tid för ångesten, men ångesten har alltid tid för mig.

Vi föds skrikande, lever klagande och dör besvikna.


Hail!

En ny dag med nya mål,
ännu en chans att bevisa för sig själv vad man tål.
Ständiga försök att intala mig själv att jag kan rimma,
medan allt bara försvinner bort med drömmarnas dimma.

Sitter här på retoriken, förbereder ett informativ tal om Emil Jensen.
Känns som att det kommer bli riktigt okej.


Skulle bara vilja bemöta en kommentar från det senaste inlägget.

"förstår inte hur du har kunnat sätta dig själv i en sådan här situation. du gör det svårt och krångligt för dig, sådant som du inte behöver. varför gå ut på djupare vatten än du klarar?" -  Se förra bloggen

För det första vill jag befinna mig i denna situationen, det är ett val jag gjort.
Jag gör det lätt för mig, men valet är svårt.
Även de som inte är simkunniga blir lockade av vattnet ibland, trots att de vet att de aldrig skulle klara av att simma en meter. Efter ett tag blir det tråkigt och förutsägbart att hålla sig på det grunda. Då börjar man vandra ut, utan att riktigt veta vad man ger sig in på. Det är den här spänningen, människans ständiga och ofrånkomliga drift efter spänning som driver.


Nu kanske individen i fråga som skrev inlägget tycker att jag, som en politiker, bara snackade runt frågan istället för att ta åt mig och ge ett rakt och ärligt svar. men vilka tvister mellan hjärta och hjärna ger raka ärliga svar?


Bye!

En ny epok har tagit sin början.

Uppkomsten av denna epok ses med både glädje och förtvivlan.
Glädje i den mån att duvorna släppts ut ur buren,
förtvivlan i den mån att de var så vackar att titta på.


There will be no white flag above my door



Sick Puppy - All the same


I do love you