en realists memoarer

Lennart, min gamla SO-lärare från grundskolan sade:
Det enda vi lär oss av historien är att vi inte lär oss av historien


Detta har jag fått bekräftat av vår värld, flera, flera gånger sedan dess.
Men varför är det så?

Är vi människor så bra på att ljuga för oss själva och varandra... eller kanske förvränga sanningen för oss själva och varandra?

Oavsett vilket så är det oundvikligt, det kommer allti vara så.

klockan är mycket och jag måste ha John Blund, NU!


hejdå

och alldeles utanför flyger hela livet förbi

För er som märkt det har min kategori ändrats.  Detta skedde då jag faktiskt begav mig in på en ny epok i livet... eller både och egentligen.. man kan väl säga att jag tog ett halvt steg... lyfte foten - men satte inte ner den.

Det kommer bli mycket skrivande de kommande sju dagarna. Så den trogna läsarskaran som finns där ute (och även ni som bara råkar komma förbi), tveka inte att skriva kommentarer!!!
Våga ta steget och skriv en kommentar under något annat namn än er eget.. kanske lite vågat, men jag är säker på att ni fixar det. Seriösa likväl som oseriösa kommentarer är välkomna.

Har läst alla mina vänners bloggar... de som jag vet om, de som jag kommer ihåg och de jag kände för att läsa... hur som helst är det ju skittråkigt, tycker jag, att man använder sin blogg som dagbok - ungefär som jag gör nu... men det minsta jag kan göra - som förresten kanske inte så litet - är väl ändå att uppmana andra att leva upp till bloggandets riktiga innebörd istället för att bloggandet förgäves försöker få er att lära er att skriva blogg på det vis som det ska göras...

Ett befäl berättade innan idag för oss hur jägarna i iruna på hans tid fick förflytta sig 25 mil i den kallaste av vintrar, på tre veckor. Tänk att inte få känna av värme på tre veckor.. jobbigt.. men säkert skönt på något sätt... om inte annat när man är färdig med det...

nog får now

whispers in the dark