Just to be

Nu har jag äntligen slutat dö.
Jag kände att det skulle bli så för eller senare - var sak har ju sin tid.
Jag kände också att det blev en aning för metaforiskt att mena att man dog och började leva  igen hipp som happ.

Var finns livvakter som skyddar mig mot inre fara?

Pusselbitarna för livet efter lumpen ser till att börja falla på plats, både skönt och riktigt mycket ångest.
En trampolin som sista hållplats innan avstampet ut i livets oändliga ocean.

Det är dags. Nu. Inte sen, inte imorgon utan nu, precis nu.

with or without you

Theres a time and place for everything, for everyone
We can push with all our might, but nothins gonna come
Oh no, nothins gonna change

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback