en realists memoarer

Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå

Ny dag.

Öppna dörrar.

Stängda dörrar.

Fjärilar - svarta och vita.

Känslor som aldrig tar slut.

Hopp.

Drömmar.

Tankar och funderingar om "To never have been born is maybe the greatest boon of all"

But maybe, just maybe:
Heaven is a place on earth

There's something inside me that pulls beneath the surface
Consuming/confusing
This lack of self-control I fear is never ending
Controlling/I can't seem