Storm
Har mest varit en ta det lugnt-återhämta sig-slappe-dag.
Imorgon börjar träningen igen, på allvar.
Har tagit mitt skadade knä som ursäkt för att inte träna alls... sorligt.
Kollade på ett program på tv idag. Man har hittat de tolv grundläggande ämnena.. eller inte ämnen... mindre än så.. i alla fall... det man inte förstår är vad som håller ihop dessa tolv och skapar det vi kallar "massa".
De vet hur standardmodellen ser ut, men inte vad som håller ihop den.
I know you didn't bring me out here to drown
Det vad en forskare som sa "Vetenskap är vad vi gör när vi inte vet vad vi gör".
Jag tror du skulle kunna säga "Kärlek är något vi gör när vi inte vet vad vi gör".
Är kärleken inte galen är det inte kärlek.
Hur ser standardmodellen ut för kärlek ut?
Finns ju ingen. Finns det grundämnen för kärlek?
Det är för abstrakt och individuellt, fast likheter måste det finnas.. något som finns där i varje form av kärlek,
http://www.youtube.com/watch?v=_utP1mGoutQ - Originalet är nog alltid bäst.
Sen har jag funderat på en annan sak idag.
Man hör ofta folk som letar efter sig själv, som åker på semester för att på nytt finna sig själv.
Vem är man utan sig själv och om man inte vill vara sig själv, kan man inte vara det då?
Letar du efter dig själv är du egentligen bara en konkret vision av dig själv. Du själv existerar inte.
Mer som en kropp utan själv fast ändå inte... äh...
Jag vet inte riktigt...
det har gått för lång tid nu. Det är nog därför det stormar mest. Det finns saker, förändringar, färger som rinner genom hjärtat som ingen vän i världen kan ersätta.
http://www.youtube.com/watch?v=uD7HfOX9i64
It is all wrong, but it's all right