en realists memoarer

Då var det torsdag idg vilket betyder att jag än en gång ska röra mig ner mot mina hemtrakter för att ännu spendera en vecka utanför lumpens värld.

Det har varit en förvirrande tid den här senaste tiden som varit.
Jag ser ljuset.. och sen ser jag inte ljuset.. känner hopp... sen känner jag inget hopp... gud vad hungrig jag är, mat om en stund.

Faktum är att jag är Björn.
En enkel lurvig liten sak som ibland rör till det för mig... fast det är inte meningen.
Jag skulle dock vilja framföra ett förlåt till mig själv.  Björn, förlåt.

Nu ska jag väcka Lindgren, Pålsson och Adebjär så ska vi gå och äta.


No need to SOS when you know you gonna  drown