Moment of truth
Nu mina vänner.
Spänn fast era ringmuskler och luta er tillbaka.. eller framåt?
Hur som helst.
Att det blir mycket tänkande när man är tio dagar i sträck i lumpen, det är ju mer eller mindre självklart.
Vad har jag kommit fram till då?
Jo följande.
Björn är en rätt trevlig prick mestadels.
Han tror på ett öde, en psykisk determinism.
Vad han tror på har således inte så mycket att göra med vad han kommit fram till.
Emil Jensen målade upp en bild i en av hans blogginlägg för lite sen, här är ett utdrag.
"Det är okej att ångra sig.
Jag vet inte hur ofta man hör folk säga att dom inte ångrar nånting dom gjort i hela sina liv. "Jag ångrar ingenting" säger dom med nån slags obegriplig stolthet i blicken. Vilket förstås alltid är skitsnack. Alla ångrar massor, men det är tabu att erkänna det. " Emil Jensen
Jag håller med honom, men ändå inte.
Jag brukar säga att jag ångrar dryga 5 % av allt jag säger. En procentsats för hur mycket jag gör som jag ångrar har jag dock inte kommit fram till än, men det ligger väl där någonstans med.
Klart att man ångrar saker. Vissa ångrar mer och vissa ångrar mindre.
I vilken klass jag hamnar vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag är glad att jag fört mig själv till den plats i livet jag befinner mig idag.
Det finns en grupp människor som jag föraktar, en grupp som i min värld kategoriseras som övermänniskor.
Denna katergori av människor kan ibland störa mig mer än de självaste satanisterna (för att ta ett urbota dumt exempel).
Övermänniskorna är de som tycker att de upperätthåller "det goda".
Den vanligaste orsaken är någon form av brist på själslig livskunskap - kan inte förklara det bättre.
Kanske återkommer med det där.
Idag är jag glad att jag är jag.
och är hoppfull för framtiden.
Men framförallt... så är jag riktigt hungrig.
MAT!
batband
Spänn fast era ringmuskler och luta er tillbaka.. eller framåt?
Hur som helst.
Att det blir mycket tänkande när man är tio dagar i sträck i lumpen, det är ju mer eller mindre självklart.
Vad har jag kommit fram till då?
Jo följande.
Björn är en rätt trevlig prick mestadels.
Han tror på ett öde, en psykisk determinism.
Vad han tror på har således inte så mycket att göra med vad han kommit fram till.
Emil Jensen målade upp en bild i en av hans blogginlägg för lite sen, här är ett utdrag.
"Det är okej att ångra sig.
Jag vet inte hur ofta man hör folk säga att dom inte ångrar nånting dom gjort i hela sina liv. "Jag ångrar ingenting" säger dom med nån slags obegriplig stolthet i blicken. Vilket förstås alltid är skitsnack. Alla ångrar massor, men det är tabu att erkänna det. " Emil Jensen
Jag håller med honom, men ändå inte.
Jag brukar säga att jag ångrar dryga 5 % av allt jag säger. En procentsats för hur mycket jag gör som jag ångrar har jag dock inte kommit fram till än, men det ligger väl där någonstans med.
Klart att man ångrar saker. Vissa ångrar mer och vissa ångrar mindre.
I vilken klass jag hamnar vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag är glad att jag fört mig själv till den plats i livet jag befinner mig idag.
Det finns en grupp människor som jag föraktar, en grupp som i min värld kategoriseras som övermänniskor.
Denna katergori av människor kan ibland störa mig mer än de självaste satanisterna (för att ta ett urbota dumt exempel).
Övermänniskorna är de som tycker att de upperätthåller "det goda".
Den vanligaste orsaken är någon form av brist på själslig livskunskap - kan inte förklara det bättre.
Kanske återkommer med det där.
Idag är jag glad att jag är jag.
och är hoppfull för framtiden.
Men framförallt... så är jag riktigt hungrig.
MAT!
batband
Kommentarer
Trackback