en realists memoarer

Paris var, mjo sådär som det kunde varit och så var det så.
Mona lisa är överskattad, inte hon, men målningen.
Annars så var väl det andra som man kunde tänka sig, inte för man kom ihåg vad man tänkte när man väl såg det, och inte brydde man sig om det heller.

Nu, inom, snar framtid är det dags för en fysisk men framförallt psykisk omställning.
Vissa saker är ju faktiskt ofrånkommliga.

Snart börjar Johansson och Aspelins dubbel, guld skulle ju vara relativt gott... med tanke på att det är rätt svårtuggat.

Bye for now