en realists memoarer

Att hälsa på hälsan till att börja med.
Hej, hur står det till?
Är det dags, finns ambitionen där?


På text-tv idag kunde man läsa att det blir allt vanligare att unga (>19) tar sömnmedel.
Detta speglar Sverige, världen.
Samhället vi byggt upp och forfarande bygger på sätter press på oss på alla tänkbara sätt.
Vi har själva gjort världen till vad den är. Vi har själva gjort oss till dom vi är.
Kanske vi vill vara såhär. Vi kanske inte vill vara såhär men vi vill ha det sådär.
Genvägar, snabba pengar, mycket gjort genom lite arbete... osv.

Inget som är lönt att disskutera. Eller.. lönt är det... men disskutera är allt vi gör.
En del disskuterar, resten ser på.
Givetvis behöver dom se på som gör det, alla kan inte disskutera.. då skulle alla prata i munnen på varandra och inget skulle bli gjort.

Även den här diskussionen finns bara till för sitt eget syfte, att disskuteras.
Men det är inte fel att göra det, men måste bara få rätt folk att lyssna.
Vem är då rätt folk?
Jag vet inte.


Och man ska inte veta, för då skulle det som är ogjort vara gjort.


På tal om något helt annat.
Sitter och tittar på min favoritBjörn (förutom mig själv). Här är en av alla de klipp som finns på youtube.
Finns ingen som Björn. titta och njut.
http://www.youtube.com/watch?v=LA0jocZUcNU&NR=1






Han e bara så jävla söt, bara lyssna på vad han säger.
Kanske (säkert) en image. Men jag hoppas, vill och önskar att det är sant.
Precis som jag vill, önskar och hoppas att vår värld kan bli bra, att vå värld har potential att bli en bra plats att leva på.

Tittar du på den här intervjun är Björn. J och Björn. G ganska lika, väldigt lika.

Nu ska jag börja vända tillbaka dygnet. Godnatt