en realists memoarer

Under fem dagar har jag varit själv i min lilla lya.
Anledningarna till detta är många.

Sanna och jag kom fram till att jag blivit någon slags västerlänsk eremit.
Med min nytillkomna vän Nokia 5310 är jag ändå stekhet. En eremit med stek till mobil...  alltså ½ stek. alltså bara stek.. inte stekhet.


De brukar säga att 1/3 personer drabbas av cancer någon gång i sitt liv.. vet inte vilken ålder man lägger på hur länge man måste leva för att statistiken ska stämma... medellivslängden kanske?

Men 1/3 shit... det är mycket.. en person per familj, inte lite det.

När man tänker efter är det mycket man kan dö av, jättemycket.
Därför är ilska verkligen nödvändigt.. lite som psykologiskt godis. Oro och sorg är också nyttigt... för det föder iaf inte cancer... som i sin tur föder mer oro och sorg och mer cancer.

Lycka, endorfiner, antioxidanter.. det där är bra skit. Och kontinuerlig fysisk aktivitet förstås. Finns ju en anledning till att det kallas "sexual healing".

Återkommer.