Blås upp mig och stick hål på mig igen
jasså, vem e det björn älskar denna gången då?
Denna kommentaren fick jag på två inlägg jag skrivit.
Vad personen är eller vad hon syftar på vet jag inte men jag har inte börjat älska någon ny människa på
väldigt länge. Något missförtstånd antagligen.
Men det gör mig ändå arg.
En antydan att jag lägger ut mitt hjärta till den som vill ha det och tar någons hjärta utan att fråga.
Sådan är inte jag, jag är inte sån.
Emil Jensen säger i en av sina texter att "Kärleken som fenomen har köpts av smyggporrsindustrin".
Någon gång för längesedan existerade vad vi idag kallar "sagokärlek".
Idag är den sällsynt.
Lyckas du ändå i dagens mekaniserade samhälle att nå denna kärlek blir vistelsen i drömmlandet inte långvarig.
För i dagens värld blir du snabbt tillbakadragen i dagsströmmen som passerar genom världen, denna stressade, stela, iskalla ström med enda mål att göra livet enklare.
Vår jakt på lyx, strävan efter hur lätt allting ska gå har gjort att vi blivit något annat än människor.
Vi känner inte oss själva längre och ingen vet riktigt hur vi ska bära oss åt för att hitta tillbaka till oss själva,
tillbaka till den vackra människa vi är egentligen.
Vi styrs inte av aggressionen och sexualiteten som Freud säger, där finns något mer.
För det finns en kraft större än passion och lusten för krig och sex.
Vissa kallar denna kraften gud, det gör inte jag.
Kärlek kan man kalla den, kan inte kärleken vara en konstant kraft som hela tiden finns och kretsar runt jorden?
Jag vet inte, men något typ av kraft som förenar oss människor finns det.
okej, jag omformulerar mig. vem är det du älskar? men det är alltid trevligt att bli nämnd i din blogg