en realists memoarer

Det ösregnade idag.
Var tvungen att gå ut med hunden...
När han strejkade gick jag in med honom igen och gick ut och lade mig på gräsmattan i trädgården.
Lågv äl inte där mer än i tjugo minuter, men det räckte.

På ett sätt förstår jag inte varför det är just då när himmeln är grå och det öser ner, bokstavligen, som folk stannar inomhus. Det enda som hörs är hur regnet slår ner mot tak, blad, asfalten, gräset... ljud som inte stör.
Verkligen något som ska upplevas igen.

Bal --> student --> Lumpen   [avstampet ut i livet börjar snart]

Vissa val är man tvingade till, andra inte.. men man väljer ju egentligen inte.. man har redan valt... nu ska man bara fatta varför man har valt som man gjort =)   iih =D


Kom och och skynda, dra dig ur, inte långtkvar till nästa skur.
Ett annat bud från april, säg hejdå..
Jag valde det här med flit, jag ville bli eremit.
Jag grävde min väg ut hit.
Jag lyder aldrig order...

Tankar om livet.
Vad är värt något? Borde man kunna ta emot ett IG med ett leende och se det som en händelse som leder till en önskad konsekvens.. inget ont som inte för något gott med sig... kanske inget man kan luta sig mot..
Tacka vet jag livet, här är allting vackert om man vill det, om man vill det...
Om man inte vill något så behöver man inte. Men om man vill fast man inte vill så kan man tvinga sig.
Länge leve människan.. denna vackra varelse som sätter sig själv i första hand... se ner till regnskogarna!
Vad är viktigare än att jag får leva gott och ha ett framgångsrikt liv? Det ordnar sig för de som kommer efter mig.

Väck mig inte imorgon,
Låt solen gå upp utan mig,
Låt det vara en fin dag, låt solen gå ner utan mig,

Nu börjar omvärlden domna,
Inget händer här sen,
Nu får jag  äntligen somna.
Så väck mig aldrig igen...