en realists memoarer

Jag skulla vilja ägna det här inlägget till mig själv.

Förlåt Björn, förlåt för att jag inte kan leva i nuet och blicka framåt.
Förlåt för att jag inte kan finna mening i någonting längre.
Ja förlåt, förlåt för att jag inte kan se vad som är bäst för dig.
Förlåt för att jag gör dig till någon vi inte vill vara.
Förlåt, jag menar inte att göra sakerna så svåra för dig, men det är svårt att låta bli.
Du är ju så envis... "skyll dig själv", säger jag
"Det är oundvikligt", säger du.
Förlåt för att jag gör dig så elak mot alla, gör så att du förlorar de som du tycker om.
Du säger ibland att lidande är skönt... newsflash for you fuckhead - DU e dum i huvet!!
Björn... när ska du inte se att det lönar sig inte att vara pessimist.. det lönar sig inte att deppa och tycka synd om sig själv hela tiden. Du klagar på att du inte har någon.. och bölar till och med över det så mycket att du skriver det i din blogg... officiellt på internet... jag beklagar Björn.. jag Beklagar.. du e pretty fucked up..

Och ja Björn, kärlek är överskattat. Allting har ett slut och allt mellan en människas första och sista andetag är bara en naiv tid där man eftersträvar mening.. mening med livet... mening med allt... försöka finna mening.. människans outtröttliga strävan efter mening... eller vissa människors naiva levnadssätt.. de som bara lever utan tanke på mening.. bara lever.. tar en sak i taget. Nej men va hemskt Björn tänk om du skulle ta en dag i taget.. tänk vad bra du skulle må... nä Björn.. våga inte ta det steget... du skulle ju faktiskt kunna börja må bra, usch!

men okej Björn, vi kör på din linje, alla kör på din linje. allt e skit, optimisster är ett folkslag som borde sättas i koncentrationsläger, att nå toppen ska ingen göra för när man är på toppen av lycka kan allt bara bli sämre. och framförallt Björn, för att sätta en stor jävla prick över ditt patetiska jävla bölande. LIDANDE ÄR UNDERSKATTAT!