en realists memoarer

Något som många säkert tänkt på är varför man bråkar med de man tycker om och kanske till och med älskar.
Om livet nu är så kort, varför ska man slösa med tiden genom att bråka?
Konstigt.

Det är ju bara en del av hela frågeställningen.

Hur många gånger har vi inte hört "Ta det inte så hårt, det finns dom som har det värre".
Vad det nu än rör sig om så kan ju jag inte under några omständigheter må bättre bara för att jag vet att någon annan har det sämre... jag mår snarare sämre för att jag tänker på den här stackaren som har det sämre... eller att miljontals svältande barn som finns i världen... (jag syftar inte bara på svält i fråga om mat)

Vad man borde säga är "Ja, det är skit just nu, men det kommer att bli bättre".Hur personen i fråga nu har mage att lova att det kommer att bli bättre, som om hon eller han kan sia om framtiden?

Sedan har vi det här med kärlek. Det finns väl ingen som säger "FY FAN nu är jag kär igen... va i helvete".
När man är kär är allt enkelt. Den pusselbiten som man saknat hela livet har man äntligen hittat.
Fjärilar i magen... drömmar om att den man är kär i ska bli ens egen.
Man borde förundras över hur allting kan kännas så enkelt när man tittar in i ögonen på den man är kär i och vet att den är kär i en med. Där finns inga gränser, allting ska vara för evigt... det enda som finns här är "du och jag".

Man tänker däremot aldrig när man blir kär: Hur ska detta sluta? Menar hon/han verkligen det hon säger?
Hur kär är jag egentligen, kanske inte tillräckligt? Borde jag vara kär i den här människan eller kan jag få bättre?

Sådana här tankar dyker aldrig upp om man är kär. MEN om de dyker upp... ja... då är man inte så kär anser jag.
Kärleken är blind... kärleken sak vara blind. "är kärleken inte gelen är det inte kärlek".

Otrohet...
Ordets innebörd för oss som lever idag är absurd.
"Sålänge jag inte har sex är jag inte speciellt otrogen"
Som att otrohet ligger i själva handlingen?

Det är ju helt okej att ligga och mysa en hel kväll så mycket man vill med vem man vill... sålänge man inte gör något.. för om en kyss skulle inträffa, ja DÅ är man otrogen. fy!

Nä någonting har gått fel... och när började det gå fel?
Det är samhällets fel!!! Vi blir formade av samhället, det är samhällets fel om någonting går fel och om vi handlar felaktigt utifrån oss själva...

jag vet inte vad ja vill med det här... är bara så trött på världen... människan...
Hur kunde det gå så fel med världen, hur kunde vi förstöra jorden så som vi gjort och hur kan vi bara låta det fortsätta?

Frågan är hur vi inte kunda låta det hända? Och hur vi inte kan låta det fortsätta...

När du läser det här, bli människa!
1. Tänk bara på dig själv, eller sätt dig i alla fall i första rummet.
2. Kärlek är kärlek när du bestämmer det... inte när du känner det.
3. Må alltid bra, du har det bra,  för det finns alltid någon som har det sämre.
4. Ha inget dålig självkänsla eller dåligt samvete vad du än gör, gud förlåter dig!


"Allting är ordnat till det bästa, vi lever i den bästa av världen"


TACKA VET JAG LIVET!